Dagen när takläggaren kom var något som man hade väntat på länge. Nu skulle huset få sitt efterlängtade ytskikt, precis som alla andra hus i Stockholm.
Vintern hade gått hårt åt det vackra tegeltaket, och gjort att huset fått en lite trasig och bedagad charm. Vid frukostbordet, en tidig morgon i mars, kunde man inte längre undvika ämnet utan en diskussion gällande takläggning tog sin början. Men det var inte förrän solen gick ner, samma kväll som beslutet togs. En takläggare skulle snarast kallas in.
Redan dagen efter hade man börjat se sig om efter en takläggare i Stockholm. Någon som var kunnig inom den typ av tak som huset hade prytts med sedan byggnationen. Ett mycket vackert tegeltak som skiftade i den mörkare terracottan och den ljusare, välkända tonen som medelhavskrukor har.
En dag var det äntligen dags för takläggaren att komma på besök. Det var en dag som varit efterlängtad och som man hade fått vänta lite på, eftersom takläggaren hade mycket inbokat. Nu var det alltså äntligen dags att göra en takomläggning i Stockholm, och man hade i god tid letat upp de nya takpannorna som skulle läggas.
Det blev takpannor i samma nyans som tidigare, men nu med en högglans. Allt för att taket skulle vara lättare att rengöra, och att inte smuts skulle fastna så lätt. Den takläggare som dök upp berättade snabbt att det var tur att man hade varit uppmärksam, för nu kunde huset räddas från fuktskador.